”Jag ville kasta pennan och böckerna i golvet” | Nyhetstidningen
Karin Frimodig

Fördjupning


Karin Frimodig
  • Ramona Gunnarsson tycker att det finns bra saker med att ha dyslexi.
  • Ramona Gunnarsson arbetar som chef på ett företag. Hon har också skrivit en bok. Den heter En del av mig.
  • Ramona Gunnarsson skriver mycket i sitt arbete. Hon brukar läsa det hon har skrivit högt för sig själv. Det gör det lättare för henne att stava rätt.
Nyhetstidningen

”Jag ville kasta pennan och böckerna i golvet”

Ramona Gunnarsson har dyslexi. Det var jobbigt när hon gick i skolan. Men att ha dyslexi har också varit bra. Det tycker Ramona Gunnarsson. Hon har lärt sig att jobba hårt. I dag är hon chef på ett företag.

Ramona tyckte att det var svårt att lära sig läsa och skriva. Hennes mamma ville att Ramona skulle få extra hjälp i skolan. Ramona fick göra olika prov. De visade att hon hade dyslexi. Efter det fick Ramona en lärare som hjälpte henne. Det var bra, tyckte Ramona. Ramona minns när hon lärde sig stava till katt. Läraren sa att Ramona skulle försöka se en katt framför sig. Sen skulle hon säga ordet högt och långsamt. Det gjorde det lättare för Ramona att höra hur ordet skulle stavas. Det här sättet hjälper henne även i dag.

Skriver mycket i arbetet

Ramona skriver mycket i sitt arbete. Hon skriver ofta mejl. Hon brukar läsa det hon skrivit högt. Det gör det lättare för henne att stava rätt. Hon arbetar på företaget Transcom i Borås. Där är hon chef för en avdelning. Hon har ansvar för en del av företagets kvalitet och utbildning. Ibland håller hon i kurser. Då träffar hon nya grupper av människor som hon ska lära saker. Hon brukar skriva upp viktiga saker på en tavla. Men innan hon gör det berättar hon om sin dyslexi. Hon säger också att de andra gärna får rätta henne om hon skriver fel.

– Jag ser det bara som en komplimang, säger hon.

Jobbigt i skolan

Ramona har påverkats mycket av att ha dyslexi. Det var jobbigt när hon gick i skolan. Ibland blev hon retad av andra barn, när hon stavade fel

I högstadiet hade hon väldigt lite fritid. De tog långt tid för henne att göra läxor och plugga inför prov. Det kunde ta flera timmar för henne att lära sig glosor på engelska. Ibland blev hon arg. Hon undrade varför just hon skulle ha dyslexi.

– Jag ville kasta pennan och böckerna i golvet, säger hon.

Bättre på gymnasiet

Men i gymnasiet blev det bättre. Hon gick hotell- och restaurangprogrammet. Hon gick i en ganska liten klass med bra gemenskap. Hon mådde bra och kände sig trygg. I gymnasiet förstod hon också att dyslexin aldrig skulle försvinna.

– Jag förstod att det här är någonting jag kommer att bära med mig resten av livet, säger hon.

Jobba hårt

I dag skulle hon inte vilja vara utan sin dyslexi. Den har påverkat henne på ett bra sätt. Dyslexin har lärt henne att arbeta hårt. Den har fått henne att vilja visa att hon kan saker. Utan den hade hon nog haft ett annat jobb. Hon tror inte att hon hade arbetat som chef.

En viktig person

En viktig person i Ramonas liv är hennes mamma. När Ramona var liten fick hon en dagbok av sin mamma.

– Hon sa: ”i den här kan du skriva hur som helst, för det är ingen annan som kommer att läsa”.

Det gjorde att Ramona förstod att det kunde vara roligt att skriva. Nu har hon skrivit en bok. Den heter En del av mig. Den handlar om att bli sviken i en kärleksrelation.

Fakta: 

Ramona Gunnarsson

• Är 35 år.

• Uppvuxen i Kalmar och Norsborg.

• Bor i Borås tillsammans med man och tre barn.

• Arbetar på företaget Transcom.

• Har skrivit boken En del av mig.

• Boken är utgiven på förlaget Vulkan.

Ordlista

dyslexi = en funktionsnedsättning som gör att man har svårt för att läsa och skriva

glosor = ord på ett främmande språk

komplimang = några ord med beröm till någon

kvalitet = hur bra något är

plugga = lära sig något på kort tid, till exempel till ett prov i skolan

påverkat = få något att bli annorlunda

utbildning = kurser och träning, till exempel för ett yrke

Rekommenderade artiklar

”Jag kände mig konstig”

Nyhetstidningen berättar i en serie om personer som hade svårt att läsa och skriva som barn.
Men i dag har de skrivandet som yrke.
Först ut är Mian Lodalen.

© 2017 Nyhetstidningen